Hemkomst

Det är strålande sol och högsommar och jag är ute på min VGR Backpacker Tour 2019. Jag är inspirerad av omställningsrörelsen som menar att det är mer fruktbart att vara för än emot något när man vill förändra sakernas tillstånd. I mitt fall vill jag höja statusen på hemester och närmester framför fjärrmester som är norm idag trots alarmerande klimatförändringar. Min ambition är att besöka udda och okända platser och trakter i Bohuslän, Dalsland och Västergötland med hjälp av tåg, bus, båt och mina fötter samt övernatta i tält. Min plan är även att hälsa på släkt och vänner som jag inte ser så ofta. Alltså bäddat för ett stort äventyr. Med medhavt periodkort Regionen runt befinner jag mig nu längs stigarna, vägarna, rälserna och farlederna.

Snipan med Bottna fjord i bakgrunden

Magasinen på Gerlesborgs gård

På min nionde dag på min VGR Backpacker Tour 2019, närmare bestämt den 24 juli, tar jag mig med tåg och buss norrut i Bohuslän. Efter Dingle blir bergen successivt mer röda och kala ju närmare vi kommer havet. Jag stiger av vid Gerlesborgsskolan, akvarellisternas hemvist, vid Bottna fjord. Jag ser några konstutställningar och går sedan runt bland klippor, skär och gamla magasin. På ett ställe kryper ett lärkträd längs marken. Allt levande måste här förhålla sig till den eviga västan: växter, djur och människor. I hamnen hittar jag en fin snipa på land, en allmogebåt med sprisegel. Den här typen båtar älskade jag i tonåren och var även ägare till två bohusjullar. Det visar sig att det är konsert med folkmusikgruppen Groupa på skolan, ett riktigt lyckokast. Det var den grupp som var inkörsporten till folkmusikvärlden för mig. Runt 1990 gav de en helt fantastisk konsert med sångerskan Lena Willemark på rockklubben Magasinet i Göteborg. Det var ett gung som jag sent ska glömma. Ikväll får jag äntligen tillfälle att tacka Mats Edén, gruppledaren, för denna milstolpe i min musikaliska utveckling. Under kvällens konsert tar Groupa ut svängarna rejält med utgångspunkt i norsk folkmusik. Många vackra naturbilder föds i mitt sinne. Efter konserten dyker en dansvän från Folkmusikkaféet Allégården i Göteborg dyker upp i folkvimlet och vi får oss en pratstund. Aftonen är ljum, himlen orange och havet ligger spegelblankt så jag bestämmer mig för att lägga mig högt upp på en klippa och sova under bar himmel. Jag säger: - godnatt vackra jord!

Skärkälls eko/ateljéby

På tionde dagen vaknar jag upp till en paradisisk morgon: sol, stiltje med utsikt mot västlig horisont. Nattsömnen har väl blivit lite si och så då min luftmadrass börjat läcka och måste blåsas upp var tredje timma. Jag tar ett morgondopp mellan rödmaneter, stensnultror och glittrande sillstim. En kvinna dyker upp på klipporna och vi samtalar om boken Tyst hav av Isabel Lövin och det helt fruktansvärda rovfisket med bottentrålar som slagit ut många fiskarter, däribland torsken. Det är helt ofattbart att det får fortsätta. Därefter går jag en runda till det nya kollektivet Vänboendet samt till huset Scenkonst där ägaren bjuder in mig och visar de ljusa och luftiga lokalerna. Hon berättar att det finns en stig upp till eko/ateljébyn Skärkäll som är mitt huvudmål på den här VGR-etappen. Jag vandrar några kilometer genom smala klåvor med ene-, furu- och kaprifiolskogar. Sedan känns det som jag hittat hem. Skärkäll med alla sina spännande hus och ateljéer i alla fantasifulla former i en skyddad lummig dal slår an strängar djupt i mitt inre. Jag kommer att tänka på Carl Kylbergs målning Hemkomsten som föreställer ett ensamt skepp som äntligen når sin hemmahamn.

Carl Kylbergs Hemkomsten; Göteborgs konstmuseum

Jag kommer i slang med några konstnärer, varav den ene visar mig sitt fina tiny house och sin båtformade odling och berättar om alla möjligheter i byn. Det verkar råda en bra balans mellan det individuella och kollektiva i denna by. Varje person äger sin egen tomt, men får genom sitt medlemskap i Skärkäll samfällighetsförening även tillgång till ett torp med övernattningsmöjligheter, en lada för gemensamma aktiviteter och 32 hektar bergs-, odlings- och skogsmark. Jag får också reda på att en ny ekoby, Hala, håller på att ta form någon kilometer bort. Efter en stund yppar en av konstnärerna att en tomt är till salu i Skärkäll till ett bra fast pris. Vi vandrar dit bort och på stående fot inser jag att det här är mitt livs chans och ringer upp säljaren som säger att det finns fler spekulanter på tomten, men att han hör av sig nästa vecka när han har bestämt sig för vem han vill sälja till. Det blir sedan några spända dygn innan jag får glädjebeskedet att tomten är min. Äntligen får jag möjlighet att skapa ett permakulturparadis, helst tillammans med andra! En ny epok tar sin början.

Konstnärernas Kollektivverkstad (KKV)

Jag vandrar ner mot Gerlesborgsskolan och passar på att besöka Konstnärernas kollektivverkstad (KKV) där många arbetar med sten och Café Olivia huserar. Sedan passerar jag Gerleborgs konsthall med samtidskonst, bland annat visas ett smart sticklingsbibliotek i flaskor. Jag avslutar med lunch och glass på Gerlesborgs Kök och Kafé på Gerlesborgsskolan, upprymd av alla fina natur- och kulturupplevelser och positiva möten med lättpratade människor. Jag tar buss och tåg hem till Alingsås med ett leende på mina läppar. 

Bloggaren själv vid Gerlesborgsskolan