Kosmisk hembygd

I den nedsläckta Skärkällsdalen, långt från större städer, syns stjärnhimlen bättre än på många andra håll. Kalla vinternätter öppnar sig lager efter lager av himlakroppar, till synes utan slut. Jag förlorar mig i månen, planeter, stjärnor, solsystem och galaxer, i makrokosmos. Min tanke svindlar. I stadsnatten tappar vi ofta förbindelsen med det ovan våra huvuden på grund av alla artificiella ljuskällor. Här är det lättare att uppfatta oss som en del av ett större helt, vår kosmiska moder, livets ursprung.  

KOSMISK MODER

var i mig dina vintergators andning
var i mig den du redan är och alltid har varit 
en dröm bortom drömmens berg och bortom verkligheten
något verkligare än verkligheten
något som jag varken kan glömma eller minnas
något som mörka skepp som vandrar upp mot fyren
något som moln som ljusa klippor och klippor som mörka moln
något som förvandlar ofattbar köld till ofattbar värme
något som var i mig och förvandlade mig
o förvandla mig
gör mig till en hamn för min oros skepp
vänta mig under jorden
sök mig i min urna
o förvandla mig och var i mig
så som jag omärkligt vilar i dig
i medvetslös sömn i dina ögons stjärnbild
- Erik Lindegren

Vi är alla stjärnstoff och detta stoff utgör materialet i olika organismer som föds, lever och dör. Vi bär i våra kroppar materia som har ingått och kommer ingå i olika existensformer. Vi är alla i den meningen odödliga. Partiklarna, som tillhör vår kropp, är en del av livets stora kretslopp som både föregår och överlever oss. Vi går från den ena livsformen till den andra.  

Någonstans från de kosmiska vidderna kom de element som byggt upp ditt tillfälliga jag. Någonstans ska de en gång virvla vidare.

De har aldrig tidigare kombinerats på det som gav upphov till detta jag och ska aldrig återkomma i samma kombination. Men om materiens  minsta beståndsdelar inte kan förintas kommer protoner och elektroner från ditt materiella jag att vara med om att bygga upp ny materia, organisk eller oorganisk, långt efter det den jord du trampar slutat att finnas till.

I stället för den särställning vi tidigare har tilldelat oss, ingår vi i rummets och tidens svindlande totalitet.

Vi är i alltet, och alltet är i oss.  
-Rolf Edberg 

Alla vandrar vi omkring i vår kosmiska hembygd som vi är en oskiljaktig del av. För att inte glömma det vill jag varje kväll somna under ett stjärnefönster i taket på mitt kommande sovloft.