Kosmisk hembygd
I den nedsläckta Skärkällsdalen, långt från större städer, syns stjärnhimlen bättre än på många andra håll. Kalla vinternätter öppnar sig lager efter lager av himlakroppar, till synes utan slut. Jag förlorar mig i månen, planeter, stjärnor, solsystem och galaxer, i makrokosmos. Min tanke svindlar. I stadsnatten tappar vi ofta förbindelsen med det ovan våra huvuden på grund av alla artificiella ljuskällor. Här är det lättare att uppfatta oss som en del av ett större helt, vår kosmiska moder, livets ursprung. KOSMISK MODER var i mig dina vintergators andning var i mig den du redan är och alltid har varit en dröm bortom drömmens berg och bortom verkligheten något verkligare än verkligheten något som jag varken kan glömma eller minnas något som mörka skepp som vandrar upp mot fyren något som moln som ljusa klippor och klippor som mörka moln något som förvandlar ofattbar köld till ofattbar värme något som var i mig och förvandlade mig o förvandla mig gör mig till en ham
